Knickerbocker

Jag öppnade ett nytt inlägg och bara väntade på att fingrarna skulle börja skriva. Det gick ett tag och fingrarna verkade ha somnat ifrån sin uppgift medan ögonen fladdrade runt för att försöka hitta något i luften som åtminstonde kunde ge en hint av vad inlägget skulle handla om. Nä. Nepp. Närå. Nej. Nopp. Nada.
Det hände med andra ord inget mer än att ögonen och fingrarna så smått började att hata varandra, eftersom det tydligen inte fanns något att skriva om enligt ögonen och fingrarna inte ville skriva utan att ha något vettigt att säga. Hjärnan försökte kommunicera idéer om vad inlägget kunde handla om men ögonen ratade dessa instinktivt, med följd att fingrarna började banka på närmaste yta i frustration. Det verkade som att alla, utan egentligen veta om det, hade tankarna riktade mot en specifik punkt i kroppen. En punkt som med visslande anonymitet hade fallit mellan stolarna.

Magen.

Alla visste egentligen om det utan att yppa det för sina kollegor, men sist av alla fattade hjärnan det. Magen var ledsen, magen var ensam, magen var tom. Magen behövde en tillfällig kompis som exempelvis en bratwurst, en mozzarellaklump eller en skål ungersk Gulaschsoppa. Magen var egentligen inte med i projektet alls men var spelaren på bänken som förstörde spelet. Det går helt enkelt inte att skriva ett blogginlägg utan att magen får sig lite mat innan, det finns liksom ingen energi för magen att skicka upp till hjärnan som hjälper ögonen att förstå vad de ser och det finns liksom ingen energi för fingrarna att skriva om inte ögonen skickar uppgifter om hur de ska röra sig för att forma de där orden och meningarna som till slut bildar en berättelse. Allt som behövs för att ett blogginlägg ska födas är en liten stekt bratwurst. Just därför ska jag nu gå och använda mina sista energidroppar efter en dag på jobbet för att skrapa ihop några trötta korvbitar som förhoppningsvis kan hjälpa mig att fortsätta upprätthålla denna blogg och dess berättelse. En berättelse i digital form skickad från det kommersiellt feta landet i väst till det fräscha, jämställda landet lagom i norr. Om inte detta genomförs kan det gå som det gick idag, det bildas ett blogginlägg om hur man inte skriver ett blogginlägg. Bakofram liksom. Knäppt. Allt blir fel när jag är hungrig. Se, till och med titeln blev fel, det skulle stått Snickers då jag såg en reklamfilm för inte så länge sedan där de menade att Snickers mättade hunger. Men icke.

Stay mätta mina damer och herrar. Annars händer nada.