lördag 18 juni 2011

Las Palmas

Igår, likaså förra fredagen samt vid andra tilfällen har jag varit på det unika och kalasiga Rooftop Films, där independentfilmer från olika delar av världen visas i kortformat på rooftops runt om i Manhattan och Brooklyn. Igår råkade det var så att flera Svenska kortfilmer stod på schemat tillsammans med filmer från New York. Totalt 4 filmer av 7 på programmet var Svenska och självklart satt jag och myste på en pinnstol i mörket och smålog åt att lyssna på Svenska röster i en amerikansk stad. Med kortfilmer menas i detta fall filmer på mellan 5-25 minuter och hela Svensk-kalaset avslutades med hela versionen av Las Palmas, som har marknadsförts i kortversion på dryga 1 minut via YouTube och jag tillsammans med många andra har klöst våra ögon över att inte hela versionen finns att tillgå.

Sagt och klöst, ÄNTLIGEN har jag fått se den "fulla" (hoho) versionen av Las Palmas och då Rooftop Films alltid har en Q&A efter filmvisningen passade jag på att skaka tass stänka några frågor på producenten Johannes Nyholm efter visningen. För er som inte visste det så är det Nyholm's dotter som porträtteras i filmen Las Palmas och det gör ju filmen extremt mycket intressantare, enligt moi. Då frågan "what is the thought behind the movie?" (typ) ställdes av Rooftop Films grundare svarade Nyholm: "It is more or less a documentary about my daughter, a typical day in her life does not differ very much from the movie itself" (ungefär). Jag hintade en gnutta ironi i svaret och mös ännnu mer tillsammans med ett garv på min pinnstol på det nu lite mer upplysta taket på södra Manhattan. Awesome. Avslutande ord: TACK Johannes Nyholm för att mitt sinne är tillfredsställt av att äntligen få se hela Las Palmas.


torsdag 2 juni 2011

Americeum of Naturistory

Det blir ju så nedrans långt att skriva ut alla saker jämt och jämt och jämt, så ibland kan man vara lite miljövänlig och hitta på nya ord, som titeln på detta inlägg. Det är en ny version av American Museum of Natural History, som ni nog förstod redan, där jag faktiskt hade möjligheten att tillbringa 1 h och 30 intensiva minuter med familjen Persson under deras New York-besök för några veckor sedan. Perssonarna kommenterade glatt allting från roliga smådjur med stora ögon, till livsfarliga och bitglada (en gång i tiden) ormar, till saker som brist på de största dinosaurierna världen skådat, då en tilläggsbiljett var nödvändig för att äntra exhibitionen (biljetter som även till råga på allt var slutsålda, ett faktum som fick en av familjen Perssons medlemmars vänlighet och entusiasm att ta slut och istället ersättas med svärord). Är man i New York vill man ju se jättestora dinosaurier, punkt slut. Helst gratis jättestora dinosaurier också för den delen, punkt slut. Punkt slut för jättestora, gratis dinosaurier bara.