Dimma. Tjock som bröd, flytande som damm, möglig i smaken, doft av andnöd. Dock klar, otäckande, icke suddig förutom på avstånd, längs med synens linje. Värme, varm som rök från en brasa men utan sting och hugg likt solens strålar, penetrerande genom skinn och textil. Ett täcke av odallrande gelé, krypandes med sluga ögon och utan barmhärtighet. Det enda som dödar detta äckliga kräldjur, obrydd av skrik, suckar och fladdrande magasin är det spikiga, kalla spjutet skjutet ur stjärnbanerets linjer, som med slumpvis precision molekylernas snurrande och skapar lugn. Lugn och harmonisk dödar den med samma precision som för de sluga ögonen även stressen i dess bakvatten.
Sommaren har kommit till New York och med den även värmen. Värmen som höjer försäljningssiffrorna för tidningar bara för att de fungerar som svalkningsmetod. Värmen som kryper upp längs svanken och drar, lurar och lockar ut svettpärlorna ur huden och smetar med ett flin ut dem på skjortor och t-shirts. Varmt, New York är varmt. Tunnelbanestationerna är varmare. Varmare är varma. Ingen pratar. Alla har fullt upp med att svettas. Ingen ler. Då svettdropparna faller till marken tar de mungiporna med sig. Ett bultande, sviktande New York med andnöd. Endast med A/C:n som vapen tvingas det varma monstret bort från lägenheter och kontor. I tunnelbanestationerna kan monstret leka fritt då vapen ej finns att gripa i denna miljö. New York-borna attackerar tunnelbanevagnarna, innehållande svalkande vapen, som utsvultna grisar attackerar dagens matranson. Grisar som har ögonen riktade framåt och inte har sinne nog att tänka på vad de lämnar efter sig. En väg, ett mål. Att undkomma monstret i deras hälar och likt en rewind-funktion spola tillbaka svettdropparnas fall, in i huden igen. Från stress till harmoni. Från värme till svalka. En Japan-fläkts-försäljare hade sålt som smör i solsken just nu.
Välkommen sommaren, och värmen med den. Välkommen. Let's ta tuben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar