...så MÅSTE man ju självklart se filmklassikern Wall Street från 1987, med bland annat Michael Douglas och Charlie Sheen i huvudrollerna. Eftersom jag aldrig ljuger så har jag gjort just detta. Sett filmen alltså. I förrgår. Så jag fick en enorm lust att se hur det egentligen ser ut på Wall Street så jag snubblade in i en av vagnarna på socialistiskt röda linjen, Train 3, och kände mig kapitalistiskt viktig. Kostymen var på då jag halvspontant gjorde turen efter jobbet och eftersom jag jobbar Dolly Parton-tider, så var klockan strax efter fem.
Väl nere på södra Manhattan klampade jag runt och stirrade oavbrutet rakt upp, inte för att minska risken att bli sketen på av en mås, utan för att byggnaderna på Wall Street verkar ha en annan vinkel än de flesta hus i Köping. Eller så har det bara med själva höjden att göra. Kanske kan bägge sakerna tryckas in i det svaret. Jag vandrade från tunnelbanestationen österut på Wall Street tills jag kom till Pier 11, där IKEA-båten avgår mot västra Brooklyn och som ni redan gissat, även till IKEA. Jag smålog åt IKEA-logon sådär som man ler åt en rolig hund, vred på huvudet söderut och skådade under loppet av två minuter hur tre stycken helikopetrar kom inflygandes och landade på en pir cirka 100 meter från där jag stod faststolpad utan att blinka. Mina tankar svävade runt och jag undrade om kanske någon av de tre helikoptrarna tillhörde Donald Trump, eller kanske Henrik Lundqvist. Jag föreställde mig Lundqvist knubba ut ur en helikopter iklädd full målvaktsutrustning. Det hade vart helt oväntat och otroligt irriterande, då jag blinkade till och kom ihåg att jag hade glömt att ta med mig kameran. Fan. Fast Henke kom ju inte ändå.
På min väg västerut på Wall Street igen hade jag börjat få ont i nacken så jag kurerade mig genom att istället vinkla ner blicken och fick syn på alla gatuskyltar med gatornas namn på. Wall Street (såklart), Pearl Street, William Street, Broadway etc. Självklart bankar gator som Wall Street och Broadway på största kyrkklockan i huvudet men min respekt för gatornas namngivare sjönk allt mer och mer ju fler gator jag passerade. Jag undrar hur gatan Wall Street egentligen fick sitt namn? Var det en man eller kvinna som kanske hade fått i uppdrag att döpa gatan där den hetsiga byteshandeln tod vid om dagarna, funderade på saken under sin arbetsdag men kunde inte kläcka ur sig ett dyft. Ledsen och trött gick han/hon hem för dagen från gatunamnsfabriken, kanske snubblade på ett litet barn som lekte i rännstenen och möjligen blev denne även sketen på hatten då han eller hon försökte kurera höga-byggnader-med-ovanlig-lutning-nacksmärtan genom att glo rakt fram och lämna öppet mål för en smålistig mås som precis kommit ur blöjstadiet. Apatin tog vid då mannen (eller kvinnan) kom hem till sitt dunkla skyffe, sparkade av sig sina flertalet gånger skomakslagade loafers upp på hatthyllan (bara för att han/hon kunde) och kastade hatten i tvättmaskinen (läs: baljan halvfylld med förra veckans badvatten som hade börjat lukta torr asfalt blandat med svartmögel). Gatunamnsuppfinnaren knaprade i sig en halv brödkant som hade legat på spiskransen hela dagen och bara väntat på att få slukas, samtidigt som kvinnan (eller mannen!) satte sig ner på en stol med bara tre ben och apatiskt stirrade in i... JUST DET!... och således fick en idé.
Man vet aldrig, som grisen sa...
Dagens låt: Edward Shape and the Magnetic Zeros - Home
Dagens film: Gissa.
Dagens citat: "Lagom är aldrig för mycket, det är när det rinner över som du glömt säga stopp"
Dagens hemsida: www.ted.com
Aaaamen aaa att det är dagens låt. Och amen aaa att ted är dagens hemsida. I mitt liv är de där två jämt dagens. Stående. Du skriver så att jag får problem att fnittrande intaga min rekordeligt tillredda fil med jox här hemma i vardagsrummet. Jag älskart. / Spätt.
SvaraRaderaJag älskar jox.
SvaraRadera